Category Archives:Öregrunds-Gräsös historia

Nov. 01.

En dag i kommunarkivet med oläslig text

Idag har jag varit i Östhammars kommunhus’ arkiv. Jag behövde inte sitta i det tråkiga men välfyllda arkivet, utan fick plats på ett kontor. Syftet med att ’gräva’ i gamla protokoll från Öregrunds drätselkammare (dåtidens kommunstyrelse) är flera, bl.a. att läsa om hur kammarens ledamöter förhöll sig till Upsala-Östhammar-Öregrund Järnvägsaktiebolag (1901-1935), men just idag hittade jag inget om det i protokollen, så det blir fler sittningar i arkivet.

Idag försökte jag tyda de snirkligt handskrivna protokollen från år 1863-1908. Jag kan ha missat protokollförda beslut om Järnvägsaktiebolaget, men det kan bero på att så här gammal text är svår att läsa. Tänk dig hur svårt människor ska ha om 100 000 år när de ska tyda text om slutförvar av använt kärnbränsle, när det är nästintill omöjligt att läsa svensk text som bara har några hundra år på nacken.
En sekreterare i Öregrunds drätselkammare ville gärna fylla i alla uppåtgående bokstavsöglor med svart bläck (se bild i collaget). I protokollet skulle det även stå ”herr” framför alla närvarande, det räckte inte med ”Rosenknopp” (fast så var det ingen som hette), utan det skulle stå ”herr Rosenknopp”.

Som sagt/skrivet hittade jag inga protokoll om Järnvägsaktiebolaget, men jag hittade mycket annat spännande:

18 april 1908 deltog fem ledamöter i drätselkammarens sammanträde. Barnmorskan Amalia Wallinder hade ansökt om att få gå i pension, och samtidigt ansökte Amalia om en årlig pension på 300 kronor. Två ledamöter tyckte det räckte med 200 kronor per år i pension. De övriga tre menade att Amalia skulle ha 300 kronor. Så fick det bli!

29 maj 1908 hade drätselkammaren dåliga finanser och tvingades ta ett kortfristigt lån på 1000 kronor att betala tillbaka 30 juli.

25 september 1908 började brandförsvaret trycka på och begärde i en skrivelse 100 meter mer slang. Begäran, tyckte drätselkammaren, kom lite ”plötsligt” och det fanns inget ekonomiskt utrymme, så det blev bara 50 meter slang med löfte om ytterligare 50 meter påföljande år.

27 november 1908 gjorde drätselkammaren en budget för år 1909: Utgifter: 16891 kronor och 75 öre. Inkomster: 6985 kronor. Brist i kassan med 9906 kronor och 75 öre.
Kammarens ledamöter försökte få en budget i balans (begreppet fanns såklart inte den här tiden) med fastighetsskatt och inkomstskatt samt letade några år bakåt i bokföringen och hittade ett gäng  redan fattiga Öregrundsbor som de ville klämma på mer skatt. Det gick ibland till indrivning av pengarna.

12 december 1908 beslöt DK att inte utlysa tjänsten som stadssotare som annars var ledig. I stället fick muraren Hjellström 350 kronor i årslön för att sköta även sotningen ”så länge han visar att han nöjaktigt och utan anmärkning kan sköta sina åtaganden.” Den här tidens effektivisering.

År 1913 blev utgifterna större och inkomsterna mindre än DK:s budget i november året innan.

Öregrunds stad hade en fattigvårdsstyrelse med rådman Claes Palme som ordförande. Palme erbjöd Öregrunds stad via DK att köpa en fattig änkas hus i Östra roten för 400 kronor. DK tackade nej dels för att priset var för högt och dels för att det inte fanns ekonomi för staden att köpa fastigheter.

Okt. 31.

I roddbåt på Lilla insjön i Öregrund

Jag skulle kunna komplettera det tidigare blogginlägget ”Fan trot om Lilla insjön i Öregrund”, med fler bilder, men de här bilderna förtjänar ett eget inlägg.
Huset är Framnäs år 1930 på holmen Snäckan i Lilla insjön i Öregrund. Flickan som ror båten i insjön är 16 år och heter Ragnhild Samuelsson och kom att bli mor till Åke Mattsson i Öregrund.
Tack för de fina familjebilderna, Åke!

Okt. 31.

”Fan trot” om Lilla insjön i Öregrund

Visste du att de tre holmarna i Lilla insjön i Öregrund heter Snäckan, Björkholmen och Rom? Rom! Det du! Ett anspråksfullt namn på en holme.
En gång i tiden var det här en glittrande insjö, men endast rudor (”Östhammarsfisk”) trivdes i sjön enligt Eric Dahlbergs utredning år 1691.
År 1940 berättade Hulda Palme att när stadens brunnar torkade hämtade Öregrundsborna sitt vatten i Lilla insjön. Det vi idag kallar ”Träsket” var den här tiden en fin sjö med avrinning i ett dike ned till saltsjön.
På några ställen var sjön 17 meter djup ”som numera genom kraftig utfyllning på senare år är ej sig lik från fordom.”
Insjön fick växa igen och förvandlades till ett träsk med stillastående vatten.

I Lilla insjön fanns/finns de tre holmarna Snäckan, Björkholmen och Rom. Rom är den största holmen och ungdomarna i Öregrund höll till på holmen under somrarna på 1800-talet. På Rom finns en nu helt överväxt stensättning och den var svår att hitta redan år 1940.
I ortspressen annonserade staden om holmarna som kunde arrenderas – förmodligen var holmarna odlingsbara.

Öregrundsborna rodde med ekor i Lilla insjön. Vintertid åkte man skridskor och slängkälke på isen. De som hade isskåp (frysar) tog på vintern upp stora isblock på 1 x 0,5 meter och använde isblocken på sommaren till olika behov.

Den första bandymatchen i Öregrund ägde rum på 1920-talet på Lilla insjön. Öregrunds bandyherrar fick stryk av Östhammar.
I sydvästra delen av insjön fanns en hoppbacke för skidor. Det var Oscar Leufstadius som tog initiativ till hoppbacksanläggningen.

Omkring sekelskiftet 1800-1900 byggdes huset Framnäs på holmen Snäckan av målare Lindgren. Huset såldes på 1920-talet till Öregrunds stad, som använde huset som epidemisjukhus för de som smittats med difteri. Patienterna hämtades vid landsvägen av stadens polis, som rodde patienterna till sjukhuset på holmen. 1934 sålde Öregrunds stad huset till en fyrmästare John Ahlinder, som anlade en brygga på pålar från kanten av landsvägen ut till holmen, för att slippa den långa omvägen från Kavaröbrovägen. I början av 1980-talet sålde Ahlinder Framnäs till tevehallåan Gerd Almgren.

Framtiden för Lilla insjön i den kommunala översiktsplanen
”Den lilla insjön är idag på vissa ställen en igenväxt djungel och det går knappast att skymta något vatten. Visserligen står det i en kommunal översiktsplan 1990 om Träsket att en mindre renad sjöyta skall bevaras, men de’ är väl som Rellingen sa: Fan trot”

”Genom utfyllningen har de tre holmarna, som en gång var kajornas hemvist, så gott som försvunnit och kommande släktled kommer ej att ha en aning om vilken vacker liten insjö träsket en gång varit.”

(Källa text och bild: Gösta Öbergs arkiv på Öregrunds hembygdsgård)

Okt. 30.

”De’ ska sjutton gå å klä av sig för kärringar!” – om varmbadhuset i Öregrund

Först när Öregrund fick ett badhus fick staden en läkare. Öregrunds första läkare hette Adolf Fredrik Robbert, läkare vid Öregrunds havsbadsanstalt 1885-1889, stadsläkare i Öregrund 1887-1899.

F.d. baderskan Johanna Lundin återgav för Gerda Ödman, dotter till lektor Ödman, i en berättelse år 1941, hur det gick till dagarna innan varmbadhuset i Öregrund skulle öppnas sommaren 1885. Ej direkt citat!

Badortens nya läkare, Robbert, lyckades få ihop några baderskor bland Öregrundsborna. Robbert ville visa baderskorna hur det skulle gå till i varmbadhuset. Men det behövdes ju folk att träna och experimentera på! Robbert bjöd därför in Öregrundsbor att bada gratis. Men ingen vågade komma! Gubbarna i Öregrund vägrade att infinna sig: ”De’ ska sjutton gå å klä av sig för kärringar!” svarade gubbarna, och ingen lyckades övertala dem att bada gratis.
Tiden gick och dagen innan varmbadhuset skulle öppna för den officiella invigningen var de otränade baderskorna mycket oroliga. De visste, att utan träning, skulle de inte kunna leverera det som utlovades. De visste inte ens hur de skulle gnida och borsta och ännu mindre hur de skulle sköta duschen.
De förtvivlade baderskorna bad då Sundin, badhusets maskinist, att ställa upp och komma till badhuset och bada, så att de fick någon att träna på. Sundin nekade – först. Men innan dagen var slut anlände Robbert med Sundin. ”Maskinisten vill ha ett bad. Ni kan ge honom ett gyttjebad!” sa’ Robbert.
Snart låg Sundin som första ”badgäst” i ett av karen och gneds in med gyttja av Johanna Lundin samt Johannas tre kollegor. Robbert stod bredvid och instruerade hur de skulle gnida. Alla fyra baderskor fick öva på Sundin och det blev trängsel runt karet.
När Sundin skulle duschas ren från gyttjan i den varma duschen, råkade baderskorna släppa på det kalla vattnet i stället. Vattnet blev kallare och kallare!
När Robbert, som hade gett sig iväg på ett sjukhusbesök, kom tillbaka till badhuset, fann han Sundin skakande och skälvande av köld. Robbert ordinerade Sundin utan större undersökning en konjak eller varm toddy.

Då varmbadhuset var officiellt öppnat kom det endast några badgäster, och de blev nöjda med de behandlingar de fick. Vid midsommar ökade antalet gäster betydligt. Allt gick som ’smort’.

(Källa: Gösta Öbergs arkiv, Hembygdsföreningen)

Varmbadhuset. Kvar idag finns endast muren.


Till namn okända baderskor. Mannen till vänster är maskinisten John Myhrberg, mannen till höger är kamrer Anders Levin.


Till namn okända baderskor.


Annonsbild för ”Öregrunds hafskursanstalt”

Okt. 30.

Nyspulver på Öregrundsbiografen!

Nejdå, ta det bara lugnt! Den här berättelsen hör till Öregrunds historia, så inget bus på dagens Öregrundsbiograf 🙂

Den 12 september 1919 stod att läsa i Östhammars Tidning om att Öregrund skulle få en biograf, med namnet Öregrundsbiografen. Film skulle visas varje lördag och söndag i Societetshuset, där biografen fanns den här tiden. De allra bästa maskinerna hade köpts in och biografen skulle ha det allra bästa bioprogram som gick att få: ”Vid varje föreställning kommer musik att utföras av violin och piano efter stor modern repertoar. Öregrundsborna behöva ej ha långsamt denna vinter.”

Filmmaskinist var Erik Pettersson och medhjälpare vid maskinerna var Åke Henriksson. Berättelsen nedan bjöd Åke Henriksson på.

”Den film som skulle visas provkördes alltid på fredagarna, då musik skulle tillsättas av musikdirektör Anders Levin på piano och Janne Carlsson på violin. Filmerna som spelades i 6 akter återspolades av Åke Henriksson, varefter han bjöds på te hemma hos Levin.
Lokalen värmdes upp av en kamin, som sköttes av vaktmästare Fredrik Forsman, som dessutom var ordningsman och tog emot biljetter.
En läktare ovanför entrén var ett populärt ställe för vuxna pojkar och flickor (hålla handen) samt ofoget att därifrån kasta nyspulver på de nedanför sittande.
Sittplatserna var en del av stadens grönmålade parksoffor som vintertid förvarades på Societetshusets stora veranda.
Lokalen kom till god användning. Sommartid med danser och soaréer, vintertid för bio och dans och basarer för Öregrunds föreningar och ungdom.”
(Källa: Gösta Öbergs Arkiv, Öregrunds Hembygdsförening)

Okt. 22.

De första bussarna i Öregrund

Öregrunds första buss-station (ja, jag stavar med tre s!) sägs ha installerats i den nuvarande bodlängan på en privat tomt i korsningen Hamngatan/Västergatan. Kanske var det en inofficiell station? I Gösta Öbergs arkiv på hembygdsgården står att läsa om buss-stationen på bild: ”Öregrunds första busstation belägen i hörnet av Rådstugatan och Kyrkogatan. Inrymmande expedition och väntsal.” På foton från den här tiden ser den här stationen ut att ligga på den fastighet där Öregrunds Fastighetsbyrå och Öregrunds Skafferi fanns tidigare.

Observera att bilderna nedan inte ligger samma kronologiska ordning som texten.

Nuvarande Kyrkans Hus till vänster i bild, en av trapporna till Rådhuset till höger i bild.

År 1906 i Östhammars Tidning fanns en artikel med rubriken ”Öregrund förbättrar sina kommunikationer”. Artikeln handlade om källarmästare P.J. Pettersson som tillsammans med ett tiotal andra Öregrundsbor, främst företagare, hade köpt en fransk 12 hästkrafters motordroska för 5500 kronor i Stockholm. Droskan provkördes på Öregrundsvägarna och säljaren i Stockholm lovade att droskan skulle rulla på bra uppför alla backar.
Droskan underlättade resandet till och från Öregrunds Stadshotell och för andra resande till och från Öregrund.

Rådhusgatan med det gula Stadshotellet.

År 1921 flyttade Bror Ferdinand Kvist och John Florentin Karlsson till Öregrund. På våren satte de in ytterligare en omnibuss för att underlätta för persontrafiken mellan järnvägen i Harg och de två städerna Öregrund och Östhammar. Förutom chaufför och konduktör fick 10-12 passagerare plats.
Det blev den första busslinjen i vår del av landet!
Den här bussen var en kombination av lastbil och personbil. På flaket bakom chauffören fanns bockar med plankor på som fungerade som sittplatser. Senare blev det bättre komfort med fällbara säten, en sufflett med celluloidfönster som skyddade mot olika väder. Baktill fanns ett fällbart fotsteg för av- och påstigande. Bussen kom upp i 20 km/h. Det tog cirka en timme att köra bussen mellan Öregrund och Östhammar, och vintertid tog det både två och tre gånger så lång tid.
Ibland fick bussen möte med hästskjutsar och körde för nära de lösa dikeskanterna – det blev en och annan diskeskörning.

KK står för Kvist & Karlsson. Här har bussen kört i diket, antagligen efter möte med hästskjuts. Hästarna blev rädda för bussarna, som verkligen inte gick tyst. 

År 1922 hade trycket på persontrafiken och omnibussarna ökat och Kvist & Karlsson köpte ett bilchassi, som Bilsta i Östhammar byggde en kaross till för en kostnad av 2600 kronor. När bussen var färdig och besiktigad fick den registreringsnumret B 1724. Busskomforten ökade med bl.a. ett värmeelement under förarplatsen.



Buss B 1724

År 1926 drog sig Kvist ur kompanjonskapet med Karlsson, som slog sig ihop med Albin Mattsson, vilken redan tillsammans med Gunnar Lövling hade startat passagerartrafik med postkörning. Busslinjen/rörelsen/företaget hette då Firma Karlsson & Mattsson. Fyra år senare (år 1930) överläts hela rörelsen till Roslagsbanan, och Karlsson blev stationsföreståndare i Öregrund fram till år 1931.

Åke Henriksson från Öregrund minns jag! Han satt bakom ratten på många bussar jag åkt med. År 1928 fick Henriksson arbete på Öregrunds buss-station som springpojke. Med dragkärra transporterade Åke ut gods till olika mottagare i Öregrund, eldade i kaminen på stationen och såg till att andra stationssysslor utfördes. Henriksson tog sedan körkort för lastbil och buss och avslutade sin yrkeskarriär som stationsmästare på Öregrunds buss-station. År 1978 gick Henriksson i pension. Öregrunds buss-station stängdes på grund av rationaliserad busstrafik.

Okt. 17.

Berättelsen om Öregrunds sigill och stadsvapen

Du har sett att Öregrunds stadsvapen står i Östhammar? Märkligt, eller hur? Vad har det där att göra? Östhammars stad har ett eget stadsvapen med ett nät och en fisk. På Öregrunds stadsvapen finns ett skepp.
Berättelsen om Öregrunds sigill och stadsvapen
I Magnus Erikssons stadslag från 1300-talet föreskrevs städernas vapen. Där skrevs om Östhammars nät med fisk, och om Öregrunds skepp. Öregrund fick stadsprivilegier år 1491 och fick sitt sigill år 1589. Sedan 1967 förvaras sigillet på Öregrunds hembygdsgård. Innan dess förvarades sigillet i Öregrunds stadsarkiv på Rådhuset.
Sigillet har överlevt alla stadsbränder! Det finns dokument från tidigt 1800-tal med Öregrunds sigill i rött lack.

I Östhammars Tidning den 18 december 1948: ”Riksheraldikerämbetet föreslår regeringen fastställa vapen och flagga för Öregrund sålunda: ”I fält av silver en tremastad röd karavell med seglen beslagna på mellersta masten och seglande på en vågskura bildad stam.” Vapnet går tillbaka på bilden i det av staden sedan slutet av 1500-talet använda sigillet.” Öregrunds stadsvapen fastställdes av regeringen i enlighet med riksheraldikerämbetets förslag.

Sigillet på soptippen! Här citerar jag text från Gösta Öbergs arkiv: ”Vid den för Öregrunds stad olyckliga sammanslagningen med Östhammar 1967-68, sände de nya makthavarna till Öregrund en avdankad f.d. bokhandlare N.G., som gjort konkurs och därmed visat sin oduglighet att hålla reda på sina egna papper” … N.G. gick en endast tre månader lång arkivkurs i Uppsala. Sedan tog han sig an Öregrunds arkiv på Rådhuset och inledde med att beställa sexton sopsäckar, i vilka Öregrunds arkiv packades ner. Även sigillet! En chaufför fick order om att köra allt till soptippen. Denne chaufför räddade Öregrunds sigill, då han mest av en slump råkade titta i den säck där just sigillet fanns. Chauffören lämnade sigillet samt några andra handlingar till Öregrunds hembygdsförening.

Efter sammanslagningen skulle Östhammars kommun ha ett kommungemensamt vapen, och ett förslag skickades till riksheraldikern år 1978. Samtliga kommundelars vapen skickades med. Utom Öregrunds! Carl-Axel Holmgren (från Harg) som arbetade på Norrtelje Tidning och var en stor Öregrundsvän, upptäckte misstaget och såg personligen till att riksheraldikern fick även Öregrunds stadsvapen. Så gick det till när Öregrundsskeppet förevigades i Östhammars kommunvapen: ”I fält av guld ett tremastat svart skepp med seglet beslaget på mellersta masten samt däröver en röd ginstam, belagd med tre järnmärken av guld.” [Uppsala län. Reg. 1979]

Aug. 13.

Fortfarande sommaröppet på Öregrunds Sjöfartsmuseum & Hembygdsgård

Hej, hej
Vi har fortfarande sommaröppet på Öregrunds Sjöfartsmuseum & Hembygdsgård:
Tisdagar och torsdagar kl. 17-20.
Söndagar kl. 12-16.
Välkomna till oss
https://www.facebook.com/oregrundshembygdsforening
hbg2

Jul. 30.

Boken alla Öregrundsbor bör äga: ”Öregrunds historia”

En fantastiskt bra bok, som inte behöver läsas från pärm till pärm utan kan användas som uppslagsbok för att läsa om bl.a. hur Öregrundsborna firade olika högtider för flera hundra år sedan. I boken finns en kronologisk lista över alla händelser inklusive bränder i Öregrund, stadens sjöfartshistoria och mycket annat som Öregrundsbor och alla som gillar Öregrund bör känna till.
Boken finns att köpa på Öregrunds hembygdsgård under sommaröppet: Tisdagar och torsdagar klockan 17-20. Söndagar klockan 12-16.
Följ Öregrunds Hembygdsförening på Facebook:
https://www.facebook.com/oregrundshembygdsforening

Jul. 16.

Öregrunds Sjöfartsmuseum & Hembygdsgård

Sommaröppet på Öregrunds Sjöfartsmuseum & Hembygdsgård följande dagar och tider:
Tisdagar och torsdagar klockan 17-20. Söndagar klockan 12-16.
Ingen kaffeservering under sommaröppet, så ta gärna med egen fikakorg att avnjuta i trädgården.
Följ Öregrunds Hembygdsförening på Facebook:
https://www.facebook.com/oregrundshembygdsforening

Maj. 30.

Den sista postleveransen med häst från Östhammar till Öregrund 30 maj 1926

Postförare Gustaf Myhrberg, 30 maj 1926. Sista ”kärrposten” från Östhammar. Idag den 30 maj 2018 är det 92 år sedan dessa foton togs.
Fotot finns i Öregrunds Hembygdsförenings rika bildarkiv.
https://www.facebook.com/oregrundshembygdsforening

Jan. 14.

Det är inte bara att plana ut mark i Öregrund hursomhelst

Jag letade häromdagen efter en fastighet i kvarteret Duvan i Öregrund. Jag letade och letade … Ingen fastighet, men jag var i rätt kvarter. Duvan – så vackert namn! De gamla namnen på kvarteren i Öregrunds stadskärna används inte längre, men visst skulle det vara fint med duvor, fiskar, delfiner m.m. på de fastigheter som ligger i dessa kvarter?
Nåväl, den fastighet jag letade efter finns inte längre. Den fanns där parkeringen till Systembolaget är nu.
Varför letade jag efter det där huset som inte längre finns? Jo, jag snubblade in på den där undersökningen som Upplandsmuseet lät göra när Öregrunds stadskärna (Rådhusgatan och ut till färjeläget) skulle få nya lyktstolpar:
Öregrund. En arkeologisk undersökning i samband med nedläggning av ny belysning i staden (2014)

I rapporten läste jag på sidan 11: ”I kvarteret Duvan väster om aktuellt ledningsschakt framkom 1982 ett kulturlager med två brandhorisonter. Här fanns också en tegelmur i tre bevarade skift på stenfot. Ett äldre källarvalv noterades också på denna plats.”

Längst ner på samma sida läste jag: ”I kvarteret Duvan gjordes 1995 en undersökning av den tidigare noterade källaren. Orsaken till undersökningen var att Östhammars kommun ville riva huset med källaren. Schakt togs upp invändigt och utanför källaren. Resultatet av undersökningen blev att källaren sannolikt utgjort resterna efter en s.k. källarstuga. Fynd och murverk tyder på att byggnaden uppförts under 1500-talets andra hälft och därmed tillhört Öregrunds äldsta byggnader.”

… och jag ut och leta’ efter det där huset, som inte finns.
Backen upp till Systembolagets parkering och själva parkeringen är nog inte mycket att göra åt. Det är inte bara att plana ut marken så att den kommer i fas med Rådhusgatan eller Hamngatan. Det finns ’grejer’ där under parkeringen. Liksom.
Foto hämtat från hemsidan Öregrunds Hembygdsförening:

Nov. 16.

DISIR PRODUCTION gör mobil-app om Öregrund under medeltiden

Spännande grejer om Öregrund på gång! Företaget DISIR PRODUCTION besökte Öregrunds hembygdsgård igår och samlade på sig material om Öregrund under medeltiden.
Företaget har fått många utmärkelser, bl.a. Uppsala kommuns Kulturarvspris 2017. Release av mobil-appen om Öregrund under medeltiden sker i maj 2018 på Öregrunds hembygdsgård.
Med den här appen kan du sedan promenera längs hamnen och i mobilen/surfplattan se hur området såg ut under medeltiden, hur människor var klädda, vad de åt … Virtuell verklighet (VR).
Titta på den korta filmen nedan, där teamet presenterar sig och där du får se lite från mobil-appen om Gamla Uppsala.


Kulturarvspriset 2017 from Stewen Quigley on Vimeo.

Nov. 06.

Källarhålan under Stadsparken i Öregrund

Tidigare blogginlägg om den här platsen: Prästen Abraham Carlsson och Öregrunds nerbrunna prästgård

Källardörren har stått öppen sedan många år tillbaka, men nu ligger den på marken mellan tennisbanan och husgrunden/Stadsparken. I källaren finns förutom högar med bråte, spritflaskor och andra sopor. Vilka roar sig med att vistas i denna källarhåla?

Nov. 05.

Öregrunds första skolsal

Idag har jag varit i Öregrunds första skolsal, på Snickaregatan mittemot den nu rivna Missionskyrkan. Vill förstås veta mer om hur det var att gå i skolan här, årtal, lärare, ja allt – dags att plocka fram boken Öregrunds historia och läsa kapitlet om skolorna i Öregrund.

Sep. 09.

Snart är insamlingen till Västra Banken i mål! 89 350 kronor från allmänheten

Allmänheten har t.o.m. den 8 september samlat in 89 350 kronor till Västra Bankens renovering :)
Insamlingen fortsätter fram till 100 000 kronor.
Kommande redovisning: lördag 16 september

Vill du också hjälpa till? Du kan bidra med valfritt belopp till Västra Bankens (VB) renovering/målning 2017.
Öregrunds Hembygdsförening har både Plusgiro och Swish.

Obs! Viktigt! Märk insättningen: VB
Plusgiro: 93 10 92 – 1
Swish: 123 670 1171

Sep. 01.

Mycket kvar att återställa i Rådhussalen i Öregrund

Den stora målningen Justitia är tillbaka på sin plats (men hänger snett) i Rådhussalen tillsammans med sammanträdesmöblerna. Men var är målningen på Johan Wahlund (borgmästare i Öregrund och i Östhammar)? Och de andra målningarna och tavlorna? Gardinerna ligger längst upp på en bokhylla i bibliotekets läshörna …
rs2 rs3

Jun. 06.

Öregrundsdräkten

Birgitta Sandell, Öregrunds hembygdsförening, bar Öregrundsdräkten under nationaldagsfirandet tisdag 6 juni.
Öregrundsdräkten syddes till Öregrunds 500-årsjubileum år 1991. Tyget vävdes i Öregrund, men hur många som lät sy Öregrundsdräkten vet jag inte.
Smycket (den övre delen) som Birgitta bär till dräkten är formgivet av Karin Tibell och den smed som tillverkade skeppet heter Gunnar Hansson.

Jan. 13.

NBV-cirkel efterlyser bilder från Kavaröbro

Efterlyses: Äldre bilder från Kavaröbro i Öregrund. Gärna från campingplatsen på Sjöslätan nära Djupudden samt bilder från/på grinden som fanns på Kavaröbrovägen f.d. Vilstensvägen.
Efterlyser även annan info, t.ex. anekdoter från gångna tider i Kavaröbro.
Har du bilder? Annan info? Anekdoter?
Kontakta NBV-cirkeln ”Kavaröbro förr och nu”:
Inger Nilsén: inger.e.nilsen@hotmail.com

Dec. 11.

Tända ljus i fönstren klockan 17 på julafton

Jag vågar inte tända ljus i fönstren, lämna hemmet och gå ut i vår lilla stad. Obevakade ljus? Nej! I stället ska jag tända två marschaller och ställa utanför huset. Kan det fungera för dig också, så kan vi önska varandra god jul på julafton?
Traditionen att tända ljus i fönstret har jag läst om i boken Öregrunds historia, en krönika sammanställd av Agne Andersson, Torbjörn Forsman. Stig Södergren och Gösta Öberg.
Klockan 17 på julafton började klockorna i klockstapeln att ringa. De ringde fram till klockan 18.
Samtidigt som klockorna började ringa tände Öregrundsborna stearinljus i fönstren. Minst två ljus i ett fönster, de som hade råd tände ljus i alla fönster. Gardinerna veks undan så att de som tittade in kunde se den framställda julmaten.
Medan man vandrade omkring, tittade in på julmaten genom fönstren önskade man varandra god jul.
Nu ställer vi inte fram julmaten i fönstren längre, men att tända marschaller och gå ut och önska varandra god jul – det tänker jag göra. Ses vi?

Teckningen i collaget nedan finns på sidan 150 i boken Öregrunds historia.
Teckning: Ditte Werner, Gräsö