”Domstolens bedömning av slutförvaret i Forsmark”

Citerat från Mark- och miljödomstolen:

SKB:s utredning är gedigen men det finns fortfarande osäkerheter om kapselns förmåga att innesluta kärnavfallet på lång sikt. Osäkerheterna handlar om i vilken omfattning kapslarna kan skadas av korrosion och av processer som påverkar kapselns mekaniska hållfasthet. Den samlade utredningen visar att osäkerheterna om kapselns skyddsförmåga är betydande och att alla osäkerheter inte har beaktats i SKB:s säkerhetsanalys.

Domstolen kan inte utifrån den nuvarande säkerhetsanalysen komma fram till att slutförvaret är säkert på lång sikt. Slutsatsen är därför att slutförvaret kan tillåtas enligt miljöbalken endast om SKB redovisar ytterligare underlag som klargör att slutförvaret är säkert även när det gäller kapselns skyddsförmåga.

Slutförvaret kan tillåtas med hänsyn till miljöbalkens krav på platsval, skyddade områden och skyddade arter. Verksamheten innebär dock en risk för påtaglig skada på riksintresseområdet Forsmark-Kallrigafjärden men mark- och miljödomstolen bedömer att riksintresset för slutförvaring ska ges företräde. Det krävs tillstånd för flera Natura 2000-områden. Om skyddsåtgärder vidtas kan tillstånd ges för Natura 2000-områdena.

Den som har tillstånd enligt miljöbalken har ett ansvar för verksamheten tills vidare, dvs. utan tidsbegränsning. Det finns olika uppfattningar om ansvaret på lång sikt. Östhammars kommun har motsatt sig ett sistahandsansvar för kommunen. Frågan uppkommer om staten ska ha ett sistahandsansvar för slutförvaret. Det behöver klargöras vem som har ansvaret enligt miljöbalken på lång sikt.

Innan tillåtlighet ges bör regeringen även överväga vissa lagändringar, bland annat att ge Strålsäkerhetsmyndigheten en starkare ställning i miljöbalken.

LÄNK: Nacka tingsrätt/
Mark- och miljödomstolen lämnar sitt yttrande till regeringen i målet om ett slutförvar för kärnavfall