Länsstyrelsen väljer att inte väcka åtal i fornlämningsärendet i Öregrund

Från handläggare på Länsstyrelsen i Uppsala till handläggare i Östhammars kommunhus. Jag citerar men X:ar fastighetens nummer:

Ärendet

Östhammars kommun har anmält till Länsstyrelsen att det skett markförändringar utan marklov inom fastigheten Öregrund X. Vid tillsynsbesök på fastigheten 2019-11-12 kunde kommunen konstatera att det hade anlagts en stödmur med utfyllnad samt en avlastningsplats eller parkering inom fastigheten och inom fornlämningen L1944:9702 (även känd som Börstil 142:1). Tilltaget innebär en överträdelse enligt plan- och bygglagen. Det utgör också en överträdelse mot Kulturmiljölagens 2 kapitel 12 §:

”Den som vill rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.” 

Enligt Kulturmiljölagens 2 kapitel 21§ kan den som ”olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar en fornlämning…” dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Detta såvida inte brottet bedöms som grovt då upp till fyra års fängelse kan utdömas.

För att inte riskera den typen av påföljder är det alltså viktigt att en ansökan görs så att Länsstyrelsen får möjlighet att utreda frågan.

Den aktuella fornlämningen L1944:9702 utgör Öregrunds stadslager. Inom hela den ca 640 x 400 m stora ytan kan det förekomma lämningar under mark från den historiska staden Öregrund som grundades år 1491 och brändes ett antal gånger under 1500- och 1700-talen. Arkeologiska lämningar kan ge viktiga ledtrådar till stadens historia som i många fall inte täcks av skriftliga källor. Den här aktuella tomten ligger dock relativt lågt, mellan knappt 4 och 7 meter över havet. Det innebär att den låg i en mindre vik precis vid den förmodade stranden då staden grundades. Detta stöds av att stenkistor för förmodade bryggor hittades i Långgatan vid markarbeten 1941. I södra delen finns berg i dagen eller jorddjupet är åtminstone delvis mycket tunt. Norra delen av fastigheten beskrevs år 1985 som urschaktad. Sannolikheten att man ska ha haft sönder omfattande värdefulla arkeologiska lager är alltså mycket begränsad. Av denna anledning är det troligt att man, vid en formell ansökan, hade kunnat få tillstånd till det genomförda ingreppet.

Bedömning

Länsstyrelsen meddelar härmed Östhammars kommun att länsstyrelsen väljer att inte väcka åtal ur fornlämningssynpunkt eftersom det inte går att visa att fornlämning kommit till skada och då det dessutom efter byråmässig utredning bedömts som osannolikt att omfattande bevarade fornlämningar förstörts eller täckts över. Länsstyrelsen kommer i det här fallet inte heller att ställa krav på att marken återställs till det tidigare tillståndet. Om Östhammars kommun bedömer att marken måste återställas till det tidigare tillståndet har Länsstyrelsen ingenting att invända mot detta ur fornlämningssynpunkt.

Länsstyrelsen ser dock mycket allvarligt på att markingrepp inom fornlämning utförts utan tillstånd enligt Kulturmiljölagen. Den part som gjort sig skyldig till överträdelsen bör informeras om att vid eventuella framtida överträdelser kan det här aktuella ärendet utgöra en belastning om gärningen därigenom bedöms som vanemässig. Det kan bidra till att ett fornminnesbrott betraktas som grovt, vilket alltså ger skarpare påföljder.”

Lst dnr. 431-32-2020
………………………………….
Blir nu intressant att följa hur Östhammars kommun tänker hantera bristen på marklov. 

You may also like...