Att arbeta med demokratifrågor – utanför politiken

Ett inlägg jag skrev idag i en Facebook-grupp och som jag publicerar även här:

”Hej

Några rader om namninsamlingar, apropå namninsamlingen ”Stoppa avvecklingen av Gräsö skola!”

Jag har gjort det här så många gånger nu. Namninsamlingar, medborgarförslag, medborgarmotioner, folkinitiativ.

Tänker efter varje namninsamling att det var den sista. Men hur kan ett demokratiskt initiativ bli det sista när man bor, lever och verkar i Östhammars kommun? Bara att streta på.

Andra engagerade i sakfrågan om Gräsö skola vill ha fler fysiska namninsamlingar för de som inte har Facebook, inte har dator, inte har e-postadress. Jag kan berätta hur det är att ha namninsamlingar liggande i butiker. Namninsamlingar:

* försvinner
* promotas inte av personalen
* studeras av de som inte vill skriva på
* hamnar underst i tidningshögar på kaféer
* syns inte i butikerna
* m.m.
Samt att butikerna inte har något ansvar för namninsamlingarna och därför behöver initiativtagarna besöka alla ställen ofta för att kolla om namninsamlingarna ens finns kvar, hur de ser ut, om de behöver påfyllning.

Namninsamlingen hos Ica Sjöboden på Gräsö syns bra, för den finns i kassan. Den kommer alltså inte att slängas iväg till något hörn.

Vilka skriver INTE på en namninsamling?

* Ogillar initiativtagaren. Har alltså inte förstått sakfrågan.
* Väntar på att ”rätt” person/parti ska lägga ut en namninsamling – annars ingen underskrift.
* Ledamöter/ersättare för majoritetspartierna i Östhammars kommunfullmäktige skriver inte på av rädsla för partipiskorna. Sitter ibland på dubbla stolar. Finns även tjänstemän på dubbla stolar.
* Lat. Skiter i allt.
* Gynnas inte personligen av om namninsamlingen ’vinner’.
* Ogillar kustområdet i allmänhet och Gräsö i synnerhet. Ska inte kosta något, bara dra in pengar.
* Håller helt enkelt inte med om namninsamlingens sakfråga.