Frusna fingrar vid klipporna – och ’långa’ funderingar

Satingen så kallt det är om fingrarna. Ingen idé att jag försöker klä händerna i handskar – de åker av hela tiden när jag vill ta bilder. Till och med i gråkylan är det vackert, tycker jag. Västerhamn fick sola en kort stund. Upp med kameran!
När jag tittar mot horisonten blir funderingarna ’längre’. Så, idag funderade jag på om folket i kommunhuset erbjuder kustområdet passiv dödshjälp. När man bor i en landsbygdskommun som avvecklar själva hjärtat och framtiden – Gräsö Skärgårdsskola – då vill jag nog kalla det för passiv dödshjälp till kustområdet. Inga visioner och glädjelöst kommunstyre. ”På väg mot världens bästa lokalsamhälle”! Ungefär som att jag skulle ropa till min säng på morgnarna: ”Säng! Bädda dig!” Och plötsligt händer det! Sängen bäddar sig själv utan min inblandning. Folket i kommunhuset väntar på att kommunen ska bli världens bästa lokalsamhälle utan deras inblandning.

You may also like...