Sämst i klassen

Jag bor i en dysfunktionell kommun, men Östhammars kommun är långt ifrån ensam om denna benämning/diagnos. Den är i alla fall sämst i klassen i allt för många ämnen – detta trots att det finns flera och dyra hjälplärare, s.k. konsulter.
Någon extralärare i kultur och stadsbyggnad behövs inte eftersom eleverna är kulturbefriade.

När det gäller att förvalta och utveckla inför framtiden följer man bara läroplanen, (detaljplanen) svarar de ledande i kommunstyrelsen, när jag frågar efter framtidsvisionen. Det utlovade omtaget för hamnen verkar verkar redan ha kapsejsat. När befintliga planer inte står i paritet med utfallet måste  man vanligtvis tänka om och samla kunskapen. Men begåvningsreserven verkar ha tagit långt höstlov.

Redan för flera år sedan flyttade de duktigaste eleverna och fick jättebra betyg i sina nya skolor och sedan fina toppjobb i grannkommunerna. De olika förekommande ’kommuntopplistorna’ är allt oftare tråkig läsning.

Fakta: Dysfunktionell betyder att personer eller grupperingar har problem med kommunikationen. Man berättar inte saker på ett ärligt sätt och undanhåller viktiga händelser och företeelser. Det är inte ovanligt att man använder materiellt välstånd som ett sätt att maskera bristen på empati och omtanke om varandra.

I kommunens verksamhetsbeskrivningen står det bl a att samtliga kommunala verksamheter ska verka för att inge trygghet och förtroende i mötet med invånarna..

Som kommuninvånare är det lättare att förhålla sig till kommunens utsagor om man är införstådd med diagnosen. Dessvärre hjälper denna insikt föga inför framtiden. Det man kan lära sig är att historien hela tiden upprepar sig – om än med andra förtecken – allt för att man inte ska förstå att den hela tiden upprepar sig.

Text och illustration
Hans Lindström, Öregrund