En visa om Öregrund – meddelad av styrman Johan Oskar Björkman

Lektor Ödman och postmästare Ekström drev frågan om att Öregrund skulle ha ett badhus.
Visa om Öregrund i 13 verser från den första tiden efter badhusets tillkomst, meddelad av f.d. styrman Johan Oskar Björkman, född på Skaten i Öregrund den 9 juli 1864. Visan diktades av en badgäst till en fest i Badhusparken år 1889. En syster till styrman Björkman skickade visan till honom, då han med skonaren Nordbon låg för ankar i en hamn i Frankrike.
Festen i badhusparken anordnades till förmån för badgummorna. Visan såldes för 50 öre.

Om Öregrund jag sjunga vill en visa rätt och slätt
om huru här går till, och hur man har det på alla vis och sätt
ifrån man kommer hit till stan, tills man återfar
helbregdagjord och kry och stark av baden, som man tar.

Man kommer hit för hälsans skull, det är en given sak
Hos Andersson man maten får men även hos fru Kraak,
ett snyggt logi det lämnar strax den glade badkamrern,
och friska luftpastejer fås uppå varenda sten.

Vill man sitt eget hushåll ha går detta även an,
fast då med Kajsa Warg man måste taga, vad man hava kan,
ty fast man sitter invid sjön en fisk man sällan ser,
och knappast nog ett ägg man får, fast kronan än man ger.

Sen man sig nu inskrivit har i badkamrerarns bok
och plockad blivit på allt sätt, så att det är på tok,
då kan man anse saken klar och börja badsejurn
och njuta uti fulla drag av Öregrundsnaturn.

Sen man sig orienterat har och hemmastadd sig gjort,
man skyndar då med raska steg till doktor Lindströms port.
En prydlig skylt angiver strax, var han sin bostad har,
och sen man träffar honom själv, allvarlig, rättfram, rar.

Han tittar en båd här och där och söker leta ut,
vad ont man möjligtvis har och finner det till slut.
Han ordinerar då ett bad med gyttja eller salt
men även ut i öppna sjön, när det är alltför kallt.

På börsen dryftas livligt nog, ty ock en börs vi ha.
Där språkas om hur det i kroppen känns och vilka bad vi ta.
Där träffas alltid middagstid vår glade farbror T
som uti benen önskar få mer elektricitet.

Ett lustigt liv ju leves här, idylliskt om man vill.
Här trives ingen ledsen gris, hur än han bjuder till.
Om också man får ligga här med paraply i säng,
tas saken lugnt, om man också av snuvan får en släng.

Vår badhuspark, ej make finns på jordens vida rund,
ty träd och buskar växa där i klippans hårda grund,
och rädisor man skörda kan på själva badhusgårn
och uti kafét man får den lilla rara tårn.

Ej finns på jorden mera skönt än att en aftonstund
få slå sig ner på klippig strand, när sol går till John Blund,
och skåda få det gyllne dok, i vilket hon är klädd,
när trött hon kryper ned uti sin sköna purpurbädd.

När vind och väder medgiva och lotsarna ha tid
en segeltur vi göra då på Grepens bölja vid.
Man ej behöver vara rädd, när Björkman rodret tar
ej heller Ström och Sundberg med sig på utflykt man har.

Så dagarna de flyga hän, och om man långsamt får,
man sätter på sin hurra då och tar sig så en tår.
Då blir humöret genast glatt, och bröstet vidgas ut,
och gladeligt jag sjunger så min visa sen till slut.

Och viljen I ni veta, vem som visan diktat har,
så är det just en mansperson, som på den tanken bar,
det minsta strå som dras till stack har värde inför den,
som dömer efter viljan ej efter gärningen.

(Ur ”Folkminnen från Öregrund”, Öregrunds hembygdsförening)

You may also like...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *