280 år sedan Öregrunds klockstapel reparerades och byggdes om

På vindflöjeln på Öregrunds klockstapel syns årtalet 1736 och nu är det 2016 och alltså 280 år sedan något hände med klockstapeln. Vad?
Öregrund-Gräsö församling om klockstapeln:
Den rödmålade spånbeklädda klockstapeln, som är hela 18 meter hög till takfoten, ligger på en höjd sydväst om kyrkan.
Vindflöjeln på toppen av huven bär årtalet 1736. Sannolikt påbörjades då en reparation och ombyggnad av en tidigare klockstapel, som byggdes ca 1690 men nedbränts av ryssarna år 1719.
I klockstapeln hänger två klockor, ”Lillklockan” gjuten av Gorgen Putensen i Stockholm år 1650 och ”Storklockan” gjuten av Gerhard Meyer d.y. i Stockholm år 1752.
Den konstfulla inramningen av urtavlornas särpräglade ornament 
har utförts år 1843 av bildhuggare Jonas Leufstadius.

I boken ”Öregrunds historia” kan man hoppa omkring lite som man vill bland kapitlen. Så, idag hoppade jag in i kapitlet Klockstapeln.
Jag citerar och sammanfattar lite från boken: Klockstapeln är totalt 24 meter hög: 18 meter till takfoten och därifrån 6 meter till spiran. ”1858 beslöts att klockstapeln skulle inredas till förvar av stadens brandredskap, som tidigare haft sin placering i Våghuset.” Öregrund hade den här tiden en brandvakt anställd och han hade till sitt förfogande ett litet rum i klockstapeln. På nätterna, enligt schema, gjorde han sin runda och kollade att ”ingen eld var utom kontroll.”

Klockringningar
År 1883 ansvarade organisten Ernström för klockringningarna med en årslön på 3 riksdaler. Efter två höjningar av årslönen kunde han stoppa ner 10 riksdaler i pluskan.
Birger Svärd tog hand om klockringningarna i 17 år och blev Öregrunds siste klockringare. Under 1950-talet elektrifierades klockringningarna.

You may also like...