En dag i kommunarkivet med oläslig text
Idag har jag varit i Östhammars kommunhus’ arkiv. Jag behövde inte sitta i det tråkiga men välfyllda arkivet, utan fick plats på ett kontor. Syftet med att ’gräva’ i gamla protokoll från Öregrunds drätselkammare (dåtidens kommunstyrelse) är flera, bl.a. att läsa om hur kammarens ledamöter förhöll sig till Upsala-Östhammar-Öregrund Järnvägsaktiebolag (1901-1935), men just idag hittade jag inget om det i protokollen, så det blir fler sittningar i arkivet.
Idag försökte jag tyda de snirkligt handskrivna protokollen från år 1863-1908. Jag kan ha missat protokollförda beslut om Järnvägsaktiebolaget, men det kan bero på att så här gammal text är svår att läsa. Tänk dig hur svårt människor ska ha om 100 000 år när de ska tyda text om slutförvar av använt kärnbränsle, när det är nästintill omöjligt att läsa svensk text som bara har några hundra år på nacken.
En sekreterare i Öregrunds drätselkammare ville gärna fylla i alla uppåtgående bokstavsöglor med svart bläck (se bild i collaget). I protokollet skulle det även stå ”herr” framför alla närvarande, det räckte inte med ”Rosenknopp” (fast så var det ingen som hette), utan det skulle stå ”herr Rosenknopp”.
Som sagt/skrivet hittade jag inga protokoll om Järnvägsaktiebolaget, men jag hittade mycket annat spännande:
18 april 1908 deltog fem ledamöter i drätselkammarens sammanträde. Barnmorskan Amalia Wallinder hade ansökt om att få gå i pension, och samtidigt ansökte Amalia om en årlig pension på 300 kronor. Två ledamöter tyckte det räckte med 200 kronor per år i pension. De övriga tre menade att Amalia skulle ha 300 kronor. Så fick det bli!
29 maj 1908 hade drätselkammaren dåliga finanser och tvingades ta ett kortfristigt lån på 1000 kronor att betala tillbaka 30 juli.
25 september 1908 började brandförsvaret trycka på och begärde i en skrivelse 100 meter mer slang. Begäran, tyckte drätselkammaren, kom lite ”plötsligt” och det fanns inget ekonomiskt utrymme, så det blev bara 50 meter slang med löfte om ytterligare 50 meter påföljande år.
27 november 1908 gjorde drätselkammaren en budget för år 1909: Utgifter: 16891 kronor och 75 öre. Inkomster: 6985 kronor. Brist i kassan med 9906 kronor och 75 öre.
Kammarens ledamöter försökte få en budget i balans (begreppet fanns såklart inte den här tiden) med fastighetsskatt och inkomstskatt samt letade några år bakåt i bokföringen och hittade ett gäng redan fattiga Öregrundsbor som de ville klämma på mer skatt. Det gick ibland till indrivning av pengarna.
12 december 1908 beslöt DK att inte utlysa tjänsten som stadssotare som annars var ledig. I stället fick muraren Hjellström 350 kronor i årslön för att sköta även sotningen ”så länge han visar att han nöjaktigt och utan anmärkning kan sköta sina åtaganden.” Den här tidens effektivisering.
År 1913 blev utgifterna större och inkomsterna mindre än DK:s budget i november året innan.
Öregrunds stad hade en fattigvårdsstyrelse med rådman Claes Palme som ordförande. Palme erbjöd Öregrunds stad via DK att köpa en fattig änkas hus i Östra roten för 400 kronor. DK tackade nej dels för att priset var för högt och dels för att det inte fanns ekonomi för staden att köpa fastigheter.
