Konsekvenser av ”hor” i Öregrund på 1600-talet

Idag har jag och bibliotekarien Nina börjat plocka ihop böcker och skrifter till Öregrundsveckans Öregrund i litteraturen. Jag såg några pärmar som jag tyckte såg tråkiga ut. Men icke! Mycket spännande rapporter om tvister, anmälningar och domar i Öregrund på 1600-talet.
Någon duktig person (vet ej vem) har lyckats tolka de gamla domtexterna och skrivit på modern svenska. Jag skriver av några domar här:

11 juni år 1638
Upplästes Kungliga Hovrättens nådiga dom i följande ärenden:
Kerstin Johansdotter, ogift, dömd för hor, böter 40 daler.
Esbjörn Simonsson, gift, dömd för hor, böter 80 daler.
Anna Persdotter, ogift, dömd för hor, böter 40 daler.

Från 1604 har 1 daler alltid varit = 4 mark och kallades även svensk daler.
1 daler = 4 mark = 32 öre.
(Hans Högman, Svensk historia: Vårt gamla myntsystem)

19 februari år 1648
Kom för rätten Johan Mattsson Smed som hållit sig undan en lång tid därför att han för två år sedan, 1646 i februari, har tagit sig handsträckning (trolovat sig med) Staffan Eriks dotter Sigrid. Hans hustru som litet efter det han kom till staden kommit hit, upptäckte honom. Borgarna i staden, Olof Eriksson och Olof Nilsson vittnade för rätten med pigorna och pigornas fader att Johan Mattsson Smed så gjort.

Tillfrågades pigorna och föräldrarna om Johan och Sigrid haft sängaläge tillsammans, vilket de nekade till, och därtill hade de ej heller bevis.
Resolution:
Johan Mattsson Smed dömdes till 40 daler i böter i enlighet med Högmålsbalken.

Kallades ock samme smed Johan Mattsson för rätten därför att han samma år natten mot tredjedag påsk belägrade en änka Ingeborg. Båda bekände inför rätten att de så gjort och samma vittnades av två pigor, Dordi och Micka, som haft sitt läger där i samma stuga och hört deras otukt. Samma pigor avlade sin ed däruppå och sade sig också ha hört att han lovade änkan äktenskap med stora eder och därtill sade sig ogift vara. Rätten tillsporde Johan som sade sig icke kunna neka till detta men försvarade sig med att han gjort det i sin dryckenskap. Hans hustru tillfrågades om hon ville honom förlåta och behålla, och hon sade sig vilja honom behålla och leva och dö med honom.

Efter ytterligare någon rannsakning och överläggning dömdes båda parter till döden, sålunda både horkarlen och horkonan, allt enligt Mose lag tredje boken 20 kapitlet.
Denna dom är approberad och resolutionerad inför Kunglig Hovrätt.