Kulturhistorisk värdering av sjöboden Ekan

Kulturhistorisk värdering av sjöboden Ekan, utfört av Upplandsmuseet på uppdrag av Östhammars kommun 7 augusti 2023.

Kopierat från dokumentet:

Hamnmagasinens historia

Sjöbodarna i Öregrunds hamn ägdes till största delen av stadens burgna handelsmän och skeppare. De hade funktion av hamnmagasin för varor och salttunnor men har alltid kallats sjöbodar. Det var stadens magistrat som bestämde vilka sjöbodar som fick uppföras och på vilken plats. Av äldre handlingar framgår att åtminstone vissa sjöbodar stod på tomtmark, medan andra stod på mark som tillhörde staden. I de flesta fall, men inte alltid, låg stadsgården i nära anslutning sjöboden och bodarna fördes vidare inom släktena som arv.

Två framstående gårdsägarsläkter med sjöbodar i hamnen var Leufstadius och Storm. Kofferdiskepparen och rådmannen Lars Storm dog 1848 och ägde då gården 119 i stadens södra rote och en tillhörande sjöbod, troligen intill Hamngatan nära korsningen med Strandgatan. Dessutom ägde han hälften av en sjöbod som han delade med garvare Lundberg. Ett halvt sekel senare, 1897, dog stadskassören Edvin Storm. Förutom arvegodset gården 119 i södra roten ägde han den intilliggande gården 120 samt gården 3a i norra roten. Till gårdarna i södra roten hörde två sjöbodar, liksom till gården vid Strandgatan i den norra roten. Sjöbodarna längs Hamngatan är troligen den som idag kallas Kostern samt en mindre bod intill som idag är riven.

Vid sidan av hamnmagasinen fanns det mer traditionella sjöbodar för förvaring av fiskeverktyg och liknande. Stadens fiskare fick tillåtelse att uppföra sjöbodar och båthus på stadens mark vid Sunnanöfjärden. Dessa sjöbodar värderades till en bråkdel av de stora magasinen i hamnen. Fiskarna betalade en arrendeavgift till staden och upplåtelsetiden reglerades. En del av borgarna fiskade också, som en bisyssla på samma sätt som jordbruk var det – på de flesta större gårdar fanns fähus under 1800-talet.

Liksom annan bebyggelse i staden lydde sjöbodarna under stadens byggnadsordning. Efter alla bränder som drabbat trästaden stod brandsäkerheten i fokus för en stor del av magistratens verksamhet, och taken på sjöbodarna måste vara hela och av brandsäkert material. Den traditionella vass-täckningen var inte tillåten utan det var tegeltak som gällde.

Vid den stora stadsbranden 1829 brann många gårdar i den västra delen av staden ner. Även sjöbodarna längs hamnens västra strand brann ner, trots att det i de flesta fall låg på behörigt avstånd från själva gårdsbebyggelsen. Detta tyder på att bodarna kan ha varit täckta med obundna vasstak, som var brukligt i trakten. En sådan vasstäckt sjöbod syns också på Skaten i en målning av Elias Martin från omkring 1800. Vasstak kan fatta eld av nedfallande glöd, i motsats till tegel- eller plåttak. Eldfängda tak blev sedan förbjudna. Eftersom taklagskonstruktionen ser olika ut för vasstak och tegeltak kan taklaget ge en fingervisning om bodens ålder. Är taket utfört för vasstak är den med säkerhet uppförd innan stadsbranden 1829, annars är den sannolikhet uppförd efter 1829.

Av brandkartan 1829 framgår att det fanns fem sjöbodar i södra roten, alltså längs med blivande Hamngatan, och sex sjöbodar i norra roten, alltså längs blivande Strandgatan. Liksom andra byggnader i staden genomgick sjöbodarna under senare hälften av 1800-talet brandsyner för att kontrollera att de uppfyllda brandsäkerhetskravet, och de reparerades, nybyggdes och flyttades efter behov.
1863 blev till exempel karduansmakaren och garvaren Frans Samuel Söderström ålagd av magistraten att lägga ett nytt, lagenligt tak på sin gamla sjöbod vid Hamngatan. Söderström bad om slippa utföra omläggningen. I stället skulle han riva den gamla sjöboden och bygga en ny i dess ställe till nästa år. Söderström rev sin gamla bod, men inför uppförandet av den nya boden ville han utöka platsen något och då ta lite av stadens mark i anspråk. Magistraten beslöt att en syn skulle hållas. Eftersom ärendet inte togs upp ytterligare får man förmoda att en ny sjöbod sattes upp av Söderström 1864. Med tanke på att lite av stadens mark togs i anspråk för den nya sjöboden rör det sig sannolikt om boden längst
åt väster längs Hamngatan, den som idag kallas Jakten.

Samma år, 1864, anslog Drätselkammaren medel för att utföra en utfyllnad av hamnen innanför handlanden Åhrlund och skepparen Wärnbergs sjöbodar vid Strandgatan. Arbetena genomfördes och den nya planen kunde tas i bruk. Önskemål om att den nya platsen skulle vara vacker ledde 1866 till ett förslag om att kapten Wärnbergs sjöbod skulle flyttas närmare Åhrlunds sjöbod. Den skulle då inte vara lika vanprydande. Flytten skulle bekostas av Wärnberg själv, och den nya platsen skulle upplåtas av staden åt Wärnberg utan avgift om Wärnberg å sin sida upplät sin gamla sjöbodplats åt staden. Såväl Wärnberg som staden godtog förslaget och dess villkor. Efter syn av den nya sjöbodplatsen bestämdes att den nya boden skulle uppföras med gaveln mot vattnet, och inte som tidigare med långsidan mot vattnet. Det skulle också finnas en brandgata om knappt en meter mot Åhrlunds bod. Den gamla sjöbodplatsen skulle fyllas igen.

Sjöbodarna hade inte några speciella egennamn utan betecknades efter respektive ägare, eller ibland efter placeringen. Handelsmannen Jonas Leufstadius ägde till exempel en sjöbod som kallades Skaten. Det dröjde länge innan man gick över till att använda kvartersnamn i Öregrund. I stället delades staden in i fyra rotar: norra, södra, västra respektive östra roten. När stadsplanen skulle ses över i början av 1930-talet var däremot samtliga gårdar i staden förda till olika kvarter.
Detta gällde också samtliga sjöbodar, som likt de andra kvarteren fick tematiska namn: kvarteret Barken med lotskontoret samt kvarteret Briggen med en sjöbod uppe på Västra Hamnplan, kvarteret Fregatten med tre sjöbodar, kvarteret Skonaren med två sjöbodar samt kvarteren Slupen, Jakten, Kostern och Ekan med en sjöbod var. När sjöbodar under loppet av 1900-talet togs bort så att det bara blev en sjöbod i varje kvarter började kvartersnamnen användas som beteckning på de enskilda sjöbodarna.

Innan utfyllnaderna i den inre hamnen för Hamntorget gränsade Hamngatan direkt mot strandlinjen. 1922 fanns det 9 sjöbodar i hamnen, där alla utom den nordligaste på Strandgatan hade direkt vattenkontakt.

SJÖBODEN EKAN

Byggnadshistorik – Den bod som idag kallas ”Ekan” har legat på sin nuvarande plats sedan lång tid, längst åt öster i den södra roten. Söder om Ekan, i direkt anslutning till boden, låg gårdarna 123, 124 och 129 och möjligen hörde boden till någon av dessa gårdar. De tillgängliga skriftliga källorna anger inte de exakta lägena för sjöbodarna och det är inte klarlagt hur gammal Ekan är. Underbrädningen är ålderdomligt utförd men timringen är i så gott skick att trolig byggnadstid är någon gång kring mitten av 1800-talet. Den har inte ett taklag för vasstak vilket skulle
tyda på att den uppförts någon gång efter branden 1829.

Byggnaden stod med all säkerhet ursprungligen på stenkistor (timrade träkistor fyllda med sten). Någon gång under första hälften av 1900-talet, troligen omkring 1930, byttes stenkistorna ut mot betongfundament som i sin tur kompletterades med plintar omkring 1950. Ingången från land bestod tidigare av en bred slagport med bandgångjärn. Spännbjälkarna fanns redan omkring 1900. Troligen i samband med att byggnaden började användas som fiskbutik lades ett cementgolv inne i byggnadens bottenvåning.

Värdering och klassificering

Byggnaden utgör en mycket viktig del av en värdefull kulturmiljö, som ger Öregrund mycket av dess äldre karaktär och bidrar till förståelsen av dess historia. ”Ekan” är troligen äldst av de sjöbodar, eller hamnmagasin, som finns i Öregrunds hamn. Den är dessutom den mest välbevarade och står på ursprunglig plats. Den är därmed det enskilt viktigaste elementet i den värdefulla kulturmiljön. Det är av största vikt att byggnadens autenticietet bevaras.

”Ekan” inrymde ett tag fiskhandlare Erkas butik. Foto 1969, Sjöhistoriska museet.


You may also like...

1 Response

  1. admin skriver:

    Här finns bild på de äldre sjöbodarna vid Öregrunds fiskehamn:
    https://www.oregrundarbloggen.com/oregrunds-grasos-historia/oregrunds-historiska-sjobodar/