Intervju med Jan och Gunnel Norstedt, Öregrund
Jan Norstedt lämnade jordelivet 22 december 2022. Jag återpublicerar intervjun med Jan och Gunnel Norstedt.
Intervju 22 december 2014
En intervju jag gjorde med paret Jan och Gunnel Norstedt för Östhammars Nyheter tidigare. Eftersom jag tycker så väldigt mycket om Gunnel och Jan – jag har lärt mig otroligt mycket om Öregrunds politiska historia av dem – så publicerar jag, med Norstedts tillåtelse – intervjun här på Öregrundarbloggen också.
Jan och Gunnel Norstedt bor i Öregrund. Ett nyfiket, kärleksfullt och engagerat par som berättar om åren i Öregrunds stadsfullmäktige. Jan var aktiv politiker 1955-1966, och Gunnel från 1951 till slutet av 70-talet.
1953 flyttade paret till Öregrund. De har sönerna Göran och Per, tre barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Jan föddes 1925 i Östhammar. Intresset för politik utvecklades genom möten med kunder i familjens butiker som Jan arbetade i på Drottninggatan i Östhammar.
Efter handelsutbildning med bankjuridik i Stockholm arbetade Jan som kamrer på Upplandsbanken 1954-1985 i Öregrund.
– Jag pendlade med buss mellan Östhammar och Öregrund. Man skulle helst vara född i Öregrund och vara äldre för att bli tagen på allvar av ortsborna, som dominerades av fyrfolk, lotsar och tullare. De höll noga reda på oss politiker, minns Jan. Man kunde få en fråga var som helst med önskemål om att ta med sig frågan till nämnden. Öregrundsborna hade nära till politikerna i stadsfullmäktige, som bestod av cirka tjugo ledamöter.
Turist- och fritidsfrågor var Jans ”grej”. Han ville marknadsföra Öregrund på ett nytt sätt, genom Turist- och fritidsnämnden där han var ordförande. Tillsammans med konstnären Bernhard Handell lät Jan år 1961 trycka en åttasidig turistbroschyr.
Jan var 60 år för tidigt ute med att presentera planer för Hummelfjärd och menade att man skulle kunna anlägga en badplats där. Det blev ingen badplats, men Jan gläds idag åt att fjärden utvecklas med broar och grillplatser för rekreation.
Som bankkamrer passade Jan bra även som ledamot i Öregrunds drätselkammare, där man skötte stadens ekonomi.
– Vi har som kutym inom drätselkammaren att nykomlingar håller tyst första året, fick Jan veta. Jan var inte tyst.
– Vi räknade inte bara pengar i drätselkammaren. Vi var ute på orten och kontrollerade hur det gick med byggen och annat vi investerade stadens pengar i. Det var mycket praktiskt arbete under mina tio år i drätselkammaren. Ibland åkte tumstock och spade fram när byggen inspekterades.
Gunnel föddes 1922 i Höganäs. Efter studier till farmaceut i Stockholm flyttade hon till Östhammar 1950.
– Det var ingen frivillig flytt. Vi blev efter studierna tvångsplacerade och jag hänvisades till Apoteket i Östhammar.
Året efter blev Gunnel ordförande i Unghögern Östhammar, där hennes politiska engagemang tog fart.
– Det var genom politiken Jan och jag träffades. Jag skulle köpa lotterivinster till Unghögerns möte senare på kvällen. Bakom disken i butiken jag promenerade in i, stod långe Jan med de vackra ögonen.
Gunnels uppdrag utökades till ordförande i Kvinnohögern Östhammar och ordförande i Högerpartiet Östhammar. Hon sökte och fick chefstjänsten på Apoteket i Öregrund, och tjänstebostad på fem rum och kök dit även Jan flyttade.
I Öregrund valdes Gunnel in i Skolstyrelsen, Socialnämnden samt nämnden för renhållning och sophantering.
– I Öregrunds stadsfullmäktige, där jag var ledamot, minns jag särskilt skolvaktmästaren John Mattsson. Han var ordförande i stadsfullmäktige och en mycket skicklig socialdemokrat.
Mötena i stadsfullmäktige i Öregrunds rådhus var öppna för allmänheten, men det var sällan eller aldrig någon som dök upp.
– Allmänheten fick lyssna men inte tala, så det var nog därför de uteblev, gissar Gunnel.
Även i fullmäktige var det kutym att nykomlingar höll tyst första året, vilket dock inte fick tyst på Gunnel.
– På ett podium i rådhussalen satt ordföranden, sekreteraren och borgmästaren. Övriga ledamöter satt på rad nedanför. Vi sammanträdde kvällar och nätter. Vi fick inget betalt. Det var först de två sista åren som vi fick telefonpengar, berättar Gunnel.
Öregrund och Östhammar slogs ihop år 1967
– Det sågs inte med blida ögon i Öregrund, minns Gunnel. Alla ledamöter i styrelser och nämnder i Öregrund miste sina platser. Jag ville fortsätta i Socialnämnden. I stället erbjöds jag en plats i Skolstyrelsen. Jag var redan insatt i skolfrågor och hade arbetat som obehörig lärare. Jag fick posten som vice ordförande i Skolstyrelsen. Ordförande var Bengt Rudolphsson, en mycket kompetent socialdemokrat som lärde mig hur jag skulle skriva propositioner.
Musikutskottet finns inte längre. Nu heter det Kulturnämnden.
– I Musikutskottet var alla musikanter, och det var ju bra att vi visste vad vi talade om när vi skulle hantera musikfrågor. Vi delade även ut stipendier till musikintresserade som inte själva hade råd att köpa instrument, berättar Gunnel som med flinka fingrar spelar piano än idag.
Likheter och skillnader mellan kommunpolitik förr och nu?
– Partipolitiken var inte viktig, säger Jan. I Öregrund diskuterade vi oss fram till en bra lösning tills vi kom fram till ett beslut vi alla kunde stå för. Vi sa’ inte ”vi högerpartister” eller ”vi socialdemokrater”.
Samarbetet blev inte lika bra när Öregrund slogs ihop med Östhammar.
– Lokalpolitiken syftade till att utveckla Öregrund året om. Efter sammanslagningen blev Öregrund en sommarstad.
– Under vår tid var det nog som nu, att samma personer syns i kommunpolitiken den ena mandatperioden efter den andra. Svårt att få folk att ställa upp, tror Gunnel.
– Vid val var det nog inte helt omöjligt att någon som bar slips på jobbet röstade på Socialdemokraterna och att någon som gick i blåställ röstade på Högerpartiet. Om man gillade en specifik lokal politiker röstade man på den politikerns parti.
Ett standar med kommunvapnet fick Gunnel efter sina år inom politiken av Östhammars kommun, med inskriptionen: ”Gunnel Norstedt för gagnelig gärning i Östhammars kommun”.
Intressanta frågor idag?
– Det ska vara rättvist, säger Gunnel bestämt. Ibland kan det bli så att man är så intresserad av politik att man tappar intresset för att mycket blir orättvist.
– Skola och sjukvård är viktiga frågor för mig, säger Jan. Förr fick behoven styra. Nu får behoven anpassa sig efter pengarna. Sjukvård anpassar sig inte efter budgetramar utan kostar vad den kostar. Inom sjukvården har det blivit galet.
