Jag saknar kulturlivet – i Göteborg

Utan kultur förtvinar själen. Teater! Konserter! Föreläsningar! Konst! Fotoutställningar! Och allt annat jag hade nära mig när jag halvbodde (Öregrund-Göteborg) i Göteborg för några år sedan. Hyrde in mig i ett rum hos en lärare. Hyrde rummet i flera år. På lördagar ställde jag klockan tidigt, tidigt för att ta spårvagnen från Hjalmar Branting-platsen in till stan för att äta frukost ”ute”. Ibland var maken på resemontörsjobb i trakten och då lunchade vi ihop. Kul att dejta maken.

Jag saknar det där som är typiskt för Göteborg, det där opretentiösa, som att byggjobbare kom arbetsklädda till någon konsert och tog en bärs vid baren innan konserten började. En sådan konsert var t.ex. med Mud Morganfield (Muddy Waters äldste son). I Göteborg behöver man inte klunga ihop sig med andra för att ”våga” gå på konsert och evenemang. Det är bara att ’gunga blues’ ihop med något gäng som också älskar blues. Vi som aldrig träffats tidigare, men som älskar blues, liksom.
Det tog ibland tre spårvagnsbyten från Hjalmar Branting tills jag var där jag planerat att vara. Jag åkte aldrig fel i Göteborg. Maken åkte fel hela tiden.
Jag gillade aldrig de nya spårvagnarna från Italien. De äldre skramliga vagnarna med ’karaktär’ gillade jag.

Jag saknar fotoutställningarna hos Hasselblad vid Götaplatsen. Helst de socialrealistiska utställningarna med svartvita foton saknar jag.

Jag saknar rockklubben Sticky Fingers. Där har jag uppåt 200 foton jag tog när bekanta eller vänner stod på scen. Min hyresvärds särbo var vid den tiden trummis i ett band som turnerade i Ohio, USA, och vid hemkomsten slappnade bandet av med spelningar på hemmaplan.

Vi har även hemska minnen tillsammans. Riktigt hemska! En natt vaknade jag av att det blinkade i sovrumstaket. Jag tittade ut genom fönstret och såg att det brann i huset mittemot. Kraftig brand! Det tog några sekunder innan jag fattade att fönstren i huset mittemot speglade branden i vårt hus. Jag blev fokuserad och iskall. I rummet bredvid mitt sov hyresvärden och hennes särbo, som några timmar innan kommit tillbaka till Sverige efter turné i Ohio. Jag knackade högt på sovrumsdörren och gick in till dem – de sov djupt båda två, men jag måste ju väcka dem! ”Det är ingen stor fara riktigt än, men packa ihop det viktigaste … det brinner i huset! Flera brandkårer är på plats.”
Vi hann inte ens klä på oss ordentligt innan vi stod ute på gården tillsammans med alla andra som bodde runt gården. Jag minns människor som tvingades välja mellan att brinna inne eller hoppa ut från lägenheterna. En ung kille som bodde längst upp hoppade och landade bredvid mig precis när jag kom ut på gården. Jag glömmer aldrig någonsin ljudet av hans ben i kroppen när de krossades. Han dog inte, men blev förlamad från halsen och ner. 25 år vad han då.
Ingen dog i branden. Även tjejen som hoppade ut från lägenheten med sin hund i famnen överlevde, fast hon hoppade åt andra hållet och landade på asfalt.
Varför började det att brinna i huset? Det var en tjej som bjudit hem kompisar på förfest innan de skulle ut i Göteborgsvimlet. De glömde blåsa ut värmeljusen som stod tätt, tätt på en stor bricka. Det var inte en människa som först reagerade på brandröken –  det var en hund som ylade igång sin husse, som ringde 112.
Jag saknar verkligen inte brand. Det jag lärde mig då om mig själv var hur jag reagerar och agerar vid trauma och kaos. Jag blir iskall och fokuserad, och delar ut order – berättade hyresvärden dagen efter.

Jag saknar när X2000-tåget kom fram till Göteborg och saknar doften av kaffe och nybakt bröd från något kafé på centralstationen. Jag saknar ”Häääjh, Vonnsan, nu ska du la’ köpa en Faktum av määäjh?” och det gjorde jag ju alltid.
Alla dessa dofter, typiska för Göteborg, saknar jag.

Även om det finns mycket av allt i en storstad, så gillar jag inte alla ställen. Jag hade mitt favoritfik, mitt favoritlunchställe, min favoritbiograf, ’min’ Faktumförsäljare, favoritfotografer, favoritkonstnärer …

Gud välsigne YouTube, där jag kan ’gå på konsert’ när jag vill. Idag är jag på konsert med Black Pumas och de har nyss inlett med Colors.

You may also like...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *