Tror du på riktigt att det finns ”demokratisk nazism”?

Med tillstånd av Peter Robsahm att publicera hans Facebookinlägg daterat 24 maj 2018. Inlägget är delat av väldigt, väldigt många i sociala medier. .

Varför jag sätter nazismen som värst av alla diktaturer. Eller hur jag förhåller mig till whataboutismen.

”Många verkar tro att antirasister bara bryr sig om nazister.
Så är det givetvis inte.

Som antirasist avskyr man allt förtryck och man tar avstånd från alla former av diktatur. En diktatur behöver ju inte vara rasistisk i sig, men den bygger på att förtrycka människor – och det är förtrycket av andra människor vi tar avstånd ifrån.
Jag får ofta höra ”men kommunismen då”, som ett motargument. ”Whataboutism”, har det kommit att kallas för.
Ja, kommunistiska diktaturer har åstadkommit mycket lidande och död och är självklart att betrakta som avskyvärd.

Men nu är förföljelse, lidande och död ingen tävling där flest dödsoffer vinner. Vi har sett dessa ondskans imperier uppstå och falla – nazismens diktatur, kommunismens diktatur, fascismens diktatur, olika högerdiktaturer, imperialismens och slaveriets diktatur. Och överallt i dess spår; förföljelse, pogromer, avrättningar, fängslande av oliktänkande – listan kan göras oändlig. Vi har också en annan ism, som sällan nämns i sammanhanget, men som kanske skördat flest offer av dem alla: den rovgiriga formen av kapitalism.

Men du kan vara kapitalist utan att vara rovgirig och vilja förslösa människors liv; du kan vara kommunist och hata diktatur; du kan vara politisk höger och avsky knektarnas regimer i Chile, Spanien, Sydafrika och Grekland. Du kan också vara jude och kommunist, svart och kapitalist; du kan vara same och moderat, du kan vara rom och socialdemokrat.

Men det finns en form av diktatur som sticker ut – nazismen. Och jag ska förklara varför jag sätter denna ism i en klass för sig.

Det som ”aldrig fick hända igen” har åter börjat se dagens ljus och det mångkulturella samhället står under angrepp. Det finns en idé om att människor av olika härkomst inte förmår leva tillsammans och utgöra ett folk. En extremare variant av dessa idéer hävdar dessutom att det är skillnad på oss – att svarta människor är underlägsna oss vita, vi som bär den hudfärg som anses överlägsen. En del påstår till och med att det är vetenskapligt bevisat att svarta människor inte har lika många hjärnceller och därför inte är lika smarta.

Det enda som vetenskapen har bevisat i det fallet är, att det finns inga raser. Vår hud och våra kroppar har bara anpassats efter var på jorden vi bor. Ingenting annat. Det är samma beståndsdelar och vi har alla samma ursprung. Det är lika befängt att hävda skillnader på oss utifrån hudfärg och påstådda raser, som att säga att en vit Volvo skulle vara bättre än en svart.

Det som händer när man formar en ideologi som utgår från människans utseende och härkomst, är att man tar sig rätten att avgöra andras existens och livsrum. De flesta av oss är känsliga för att bli orättvist behandlade och vi protesterar högljutt när vi blir illa behandlade. Kan vi då tänka oss hur det skulle kännas att dag efter dag, månad efter månad, år efter år, bli utsatt för detta enbart för att du är den du är. Någonting ingen kan påverka eller bestämma?
Enbart för att du är den du är.
Du är ingen politisk motståndare. Du är ingen samhällsomstörtare. Du är inte organiserad i någonting över huvud taget.
Men det syns på dig. Du bär värdet som människa på din hud.

Det är också en markerat manschauvinistisk rörelse. Även om kvinnor inte kan svära sig fria från denna ideologi, lockar den i huvudsak män. Och det som hotar mannens ställning, hotar också nazismen. Det gör att feminister och hbtq-personer finns med på listan över oönskade. Allt och alla som utgör ett hot mot ”den vite mannens” position och hävdvunna privilegier ska krossas. Därtill kommer alla de som av fysiska orsaker inte uppfyller måttet på den ”perfekta människan”.
Föraktet för svaghet – i alla dess former – är sömmarna i fascistknektarnas uniformer.

Lägger vi ihop allt, så märker vi att bara i Sverige lever det flera miljoner människor som enligt nazisterna inte förtjänar att få finnas här – och i värsta fall ens få leva, beroende på i vilken grad dessa idéer förgiftat sinnet hos anhängarna. Det är inte bara alla de vi kallar för ”invandrare”, d.v.s. de som det syns på, de som inte ser ut som vi; utan också alla judar, romer, adopterade, alla minoritetsgrupper – samer inte minst – alla homosexuella, transsexuella, funktionsnedsatta och kvinnor som inte underordnar sig mannen.
Det blir inte många kvar.

Medborgarskap betyder ingenting. ”Essensen” desto mer.

Och för varje steg vi själva tar i riktningen mot att måla ut invandrare som andra klassens medborgare eller som ett problem, har vi också tagit ett steg mot att normalisera och faktiskt godkänna indelningen av människor i högre och lägre – önskvärda och icke önskvärda.

Vill vi ha det på våra händer?

Vi ska inte luras att tro att den här typen av ideologier nöjer sig med mindre än att de till slut har fått samhället dit de vill.
Det handlar om absolut makt; inte att föra politik enligt demokratiska spelregler.

Det är därför de inte ska ges någon makt. För i den demokratiska rättsstaten Sverige är det ännu så länge så, att det är vi – folket – som avgör om de ska beredas plats i vår lagstiftande församling och beslutande organ.

De vill inte andra människor väl och det vi måste tänka på i sammanhanget är, att det är kanske någon av dina egna familjemedlemmar, din kamrat, din granne eller något på jobbet som blir lidande. Ingen av oss lämnas opåverkade.
Är det ett sådant Sverige vi vill ha?

Ingen människa är en ö. Ingenting drabbar andra utan att det också drabbar oss själva. Vi väljer vad för slags människor vi vill vara – var och en av oss. Vi formas från barnsben vad gäller åsikter och attityder, men till slut är det ändå jag själv som ansvarar för min egen upplysning och vad jag vill göra med den.

Du som lägger din röst för dessa ideologiers politiska förespråkare, kanske är det så att du inte sett eller förstått sambanden? Kanske är det så att du gått omkring i deras galleri och tagit reproduktionerna för äkta?
Men, glöm inte att när de har makten och det kanske blivit som du tänkt dig, och vill protestera, då är det du som måste tystas. Det blir du som blir obekväm. Då blir DU en fiende till staten.

Rätten att förgöra någon annan tar man sig. Att slakta människor industriellt endast därför att de råkar ha fötts till dem de är, är den värsta av tänkbara förbrytelser. De är inga politiska motståndare till någon regim.
De råkar bara vara födda människor. Med fel hudfärg eller så uppfyller de inte kravet på styrka.

Alla människor är födda lika, alla ska födas fria, alla har rätt till ett gott liv.
Därför hatar jag nazismen mer än någon annan ideologi.

På ett teoretiskt plan kan de flesta ismer finnas i en fungerande och ”anständig” variant – så även kommunism och kapitalism.

Nazism finns dock inte i någon demokratisk variant. Den kan aldrig fungera som ”anständig”, utan är i sig själv en förtryckande, utplånande diktatur.

Det är därför den utmärker sig bland alla andra och står i en klass för sig vad gäller maktfullkomliga avarter.

Därför ska den aldrig få synas på våra gator och torg.
– – – ”
(Peter Robsahm, 24 maj 2018)

Den sista meningen i Robsahms inlägg finns att läsa här, om du har Facebook:
Varför jag sätter nazismen som värst av alla diktaturer. Eller hur jag förhåller mig till whataboutismen