Tusen mörka tankar under solen
Jag ska inte berätta om alla nya svordomar och invektiv jag uppfunnit sedan Ryssland anföll Ukraina 24 februari 2022. Kanske ser jag ut som jag bara njuter av sol och vind och en god bok om du ser mig sittande på någon bänk? Nej. Från det jag vaknar tills jag somnar framåt 4 på morgnarna försöker jag hantera mitt hat mot landet R och deras president P.

(”P kan ta sitt jävla skitland och stoppa upp det i röven!”)

(”Hur i helvete är det möjligt att P och hans utrikesminister fortfarande inte är efterlysta för terrorism!” )

(”Hur är det möjligt att den där jävla gubbjäveln får terrorisera andra länder precis som han vill! Tjetjenien, Georgien, Syrien, Ukraina … Han skramlar med sina kärnvapen och hela Europa skiter ner sig!”

(”Om de ryska männen som flyr mobiliseringen hade hälften av de iranska kvinnornas mod, skulle de protesterat mot KRIGET redan den 24 februari, men de protesterar mot att de själva kan dö i kriget, inte att deras ruttna land anfallit Ukraina med missiler, raketer, mord, tortyr, våldtäkter, kidnappningar, annekteringar …”)