Urinera på gravstenar

Jag går väldigt sällan ner på torget sommartid, helst aldrig. När jag ska till Fyrskeppsudden tar jag Långgatan och går mot Skaten och viker av så nära Fyrskeppsudden som möjligt. När jag ska till biblioteket tar jag Håkanssonsgatan och går förbi hembygdsgården. Ibland händer det att jag sätter mig en stund utanför biblioteket eller att jag går in på kyrkogården och plockar skräp. Vi ska inte ha skräp på våra kyrkogårdar – inte någonstans i Sverige.

Griftefrid för mig är att våra avlidna får vila i frid. Det är lika viktigt för avlidnas anhöriga att få vistas vid gravarna i lugn och ro.

Kyrkogårdar är inga lekplatser eller hundrastplatser. När jag vistas på kyrkogårdar och i kyrkor ser jag till att vårda mitt språk och att uppföra mig respektfullt. Det är inte svårt att visa respekt för både döda och levande. Det är verkligen inte svårt!
Det finns dock tyvärr människor som inte visar någon som helst respekt för avlidna och deras gravar och gravstenar. Det är något av det mest smärtfyllda jag vet när hundägare rastar sina hundar på Öregrunds kyrkogård. Två gånger har jag sagt ifrån, en gång under Tennisveckan när en dam uppmuntrade sin hund att hoppa över kyrkomuren och pinka på kyrkogården.

Idag gick ett medelålders par in på kyrkogården med sin hund. Hunden visade intresse för gravstenarna och husse sträckte ut kopplet, hunden lyfte på benet och pinkade på en gravsten medan husse bromsade in sina steg så att hunden skulle bli klar med sitt pinkande. Jag ropade ”Nej! Pinka inte på gravstenarna!” och även några andra som såg detta vidriga reagerade. Paret bara vände sig om, men ingen ursäkt eller reaktion från deras sida. För dem är det alltså normalt att låta hunden pinka på gravstenar?

Om detta händer båda gångerna jag varit vid kyrkan denna sommar, är det inte alls otänkbart att det händer varje dag att hundägare låter sina hundar lyfta på benet mot gravstenar. Det borde märkas i de här människornas vardagsliv att de inte har ’alla hemma’ – deras anhöriga borde märka något.
Det här är människor som utifrån ser ut att vara ’normala’, men det finns inget normalt med att låta hundar pissa på gravstenar och på kyrkogårdar.

På Öregrunds kyrkogård finns gravar med namn på människor som betytt mycket för Öregrund och för familjer som vårdar sina anhörigas gravar. Några gick bort för länge sedan och andra för bara några år sedan.
Tänk om de anhöriga till den avlidna hade kommit in på kyrkogården och sett detta totalt respektlösa beteende idag: att låta sin hund lyfta på benet mot gravstenen.

Just nu känner jag bara sorg …
Om jag ser detta hända igen tar jag foto och polisanmäler för brott mot griftefriden.
Vad är griftefridNypissad gravsten på Öregrunds kyrkogård 1 augusti 2016.

You may also like...