”Vi måste se sammanhangen”
Med tillåtelse från Peter Robsahm att publicera hans inlägg på bloggen:
VI MÅSTE SE SAMMANHANGEN
”Det finns en orsak varför KKK hyllar Trump.
Det finns en orsak varför SD står på Trumps sida.
Om vi skriver en massa olika namn – på personer, grupperingar eller partier – inom den här sfären, kan vi också dra streck mellan dem. Allihop. De hör ihop. Tillhör samma grundideologi.
När Kent Ekeroth eller Tobias Andersson tar Trumps parti i slaget om Twitter, beror det inte på att de generellt bryr sig om vem Twitter blockerar. De gör det därför att en av de främsta företrädarna för deras ideologi tystas i den kanal han når ut till flest proselyter.
Han är helt enkelt deras kille. Precis som han är KKK:s. Det betyder således att vi kan dra ett streck mellan KKK och herrar Ekeroth och Andersson. Och givetvis SD.
Det är då de skriker efter ”yttrandefrihet”, trots att de genom detta visar att de inte har en aning om vad den friheten innebär.
Mattias Karlsson sitter givetvis i samma båt. Precis som Åkesson. Dels beroende på att de tillhör ett parti som är den extrema högerns politiska röst – den mer ”sofistikerade” upplagan, utan synliga märken eller ljudliga marschkängor. Likväl går de i samma takt. Dels för att Trump varit deras röst i världen; talat deras språk.
Och varje kvasikändis och varje journalist som försöker tvätta deras smutsiga byk ren, är en del av hela upplägget. De har av ideologiska skäl, feghet, självisk vinning eller ren och skär blåögd dumhet, gjort sig till frivilliga språkrör för den moderna tidens vit-makt-rörelse.
Alltsedan valet i USA har Donald Trump kört en skamlös kampanj – och den har enbart handlat om honom själv. Han har visat sig vara allt det som skränfockarna i normala fall säger att de avskyr; en politiker som ljuger, fuskar, kör med fulspel bakom ryggen på allt och alla och skor sig på skattebetalarnas bekostnad.
Aldrig tidigare har så många afroamerikaner gått och lagt sin röst. De har avgjort valet. Och det är till stor del deras röster man vill inte ska räknas och anses ha fuskats med.
Ända sedan den dagen slaveriet avskaffades har dessa historiska och nutida ”Trumpister” levt en frustrerad tillvaro. Rörelser som Black Lives Matter och feminism är ett rött skynke. När så chansen kom att slå tillbaka, vinna tillbaka det vita privilegiet, då tog de den. Givetvis. Men, när den så slank dem ur händerna strax före målsnöret, blev dessa anhängare som galna.
Det vi ser utspelas kan mycket väl kallas ett ”raskrig”. Det är dödsryckningarna av en rest som funnits djupt förborgad i den amerikanska myllan under de 155 år som gått sedan inbördeskrigets sista krutrök lagt sig. Många har de senaste åren varit mer eller mindre öppna anhängare av KKK eller nazismen. De har trott att manegen varit krattad och att det nu äntligen varit deras tur att återta den maktposition dessa strömningar anser sig ha rätt till.
Men de demokratiska krafterna har visat sig stå starka när det väl gäller. Tillräckligt många människor lever i den upplysta tillvaro som förstår att världens framtid ligger hos alla människor, tillsammans. Oavsett hudfärg. Oavsett sexuella preferenser. Oavsett könstillhörighet.
Rasismen – för det är den det i grunden handlar om – faller på sin självklara orättfärdighet. I land efter land har den visat sitt fula tryne och här i Sverige återfinns dess politiska gren i Riksdagen och upprepar sitt ständiga mantra – om invandring, integration, repatriering och att allt ont är invandrarnas fel. När det i själva verket är så att den negativa förändring Sverige genomgått är deras fel.
Jag är antifascist.
Vi måste se sammanhangen och lära oss se vilka de verkligen är och vilka som är deras bundsförvanter.
De kan ta sin syn på mänskligheten med sig dit den hör hemma och må den aldrig se dagens ljus igen!
Världen är vår! Allas vår värld.”
Peter Robsahm
14 januari 2021
